Kommentera

Ni som läser bloggen, ni får gärna kommentera vad jag skriver så att jag kan se det ur en annan synvinkel än min egen. Andras åsikter och tankar är berikande så man kan tänka i andra banor än sina invanda som kanske inte är det bästa. Era kommentarer kan förhoppningsvis få mig en tankeställare och kanske ändra mitt liv lite grann, det minsta kan ge mycket.

torsdag 24 september 2015

Brohaga - Träffpunkten

Jag brukar vara i Brohaga just för att ha lite social kontakt. Jag har börjat må mycket bättre, var det liv där innan gick jag direkt. Det var en äldre tant som styrde stället som en diktator och hon har haft många arbetskolleger som slutat tack vare henne. I alla fall var det ett möte på träffpunkten där jag tog upp om det ska ingå i fritidsgruppen att sitta på balkongen, dricka kaffe, lyssna på musik och prata med ett par stycken! Jag tog upp det på mötet och Jan, den ansvariga på fritidsgruppen sa att det hör till fritidsverksamheten! En av fritids personalen har inte ens körkort och varje gång man frågar honom om han vill följa med ut är han ALLTID upptagen, Orkar inte sätta min fot där längre, helt utmattad av besvikelse och ilska. Ska ta och ringa den högste chefen för omsorgsförvaltningen imorgon, bara jag har krafter till det. Som igår, Frågade vad Kristofer gjorde, han svarade vad fan vilken ton du har! Ser du inte att jag sitter här ute och dricker kaffe, lyssnar på musik och pratar! Det är sådant Jan Engström försvarar och säkerligen gör själv! Deras lön kommer från oss skattebetalare!


söndag 13 september 2015

Arbetspröva

Imorgon ska jag börja arbetspröva, 2 timmar per dag. Det är FK och AF som vill att jag börjar så lågt jag skulle gärna jobba lite fler timmar, det känns som att man bara kommer dit och vänder. Har märkt att jag känt mig orolig, lite irriterad och på gränsen till ångest så jag har fått ta mina Temesta och Stesolid. Nu förstår jag varför, är orolig och nervös inför arbetsprövningen. Hoppas att allt går bra. Ska försöka få 4 timmar per dag i tre dagar, känns mer meningsfullt.

tisdag 8 september 2015

Blivit irriterad

Dom senaste dagarna har jag varit irriterad och kunnat slänga iväg ord som, du är så jävla dum i huvudet och annat. Jag har aldrig varit sådan, inte när jag var sjuk heller och idag med den nya medicinen så har jag mått bra. Var medlem i en grupp på Facebook som heter Bipolär sjukdom och dom senaste dagarna innan jag lämnade gruppen så var det ett jäkla tjafs om vad man kunde skriva eller inte. Det var par tre egotrippade narcissistiska tjejer som bara ville ha osämja och få utlopp för sitt hat. Det var inte en enda tråd som handlade om det gruppen är tillför, bipolär. Kan vara det också som ligger i bakhuvudet, gick ur gruppen för att jag började må dåligt av alla slagord och nedtryckande egotrippade människor som bara brydde om sig själva. Ingen av Administratörerna gjorde inte ett dugg ändå efter ha påpekat det och även genom meddelande. Hur gruppen är idag är nog det samma i tonläget. Från att vara en jättebra grupp blev det totalt kaos och anklagande, vidriga och kränkande inlägg som riktade sig mot andra i gruppen. Hade någon administratör tagit tag i det meddetsamma så hade allt lugnat sig innan det blev kaos.  


söndag 23 augusti 2015

Känt mig vimsig, ångestfylld, rädd och orolig

Ända sedan i tisdags morgon och fortfarande har jag känt mig orolig och rädd i kroppen. Allt handlar om olyckan jag var med om i måndags då jag på ett övergångsstället hade en bil framför mig, cyklade rakt in i den men hann bromsa en aning. Ambulans kom likaså polis, jag fick åka med till sjukhus fast jag bara ville hem i tryggheten men hade ont i nacken så jag var tvungen att följa med till lasarettet för röntgen. Tur så väl var inget skadat. Klockan halv tio på kvällen var jag hemma och inte ett dugg rädd eller orolig men dagen efter. Tog behovsmedicin trvå gånger men hade ingen riktig effekt, mådde verkligen skit och hade även drömt mardrömmar av hur jag cyklade in i bilen. På eftermiddagen ringde jag piva och frågade vad jag skulle göra och sa att mina temesta och stesolid hade ingen verkan för jag var helt färdig. Hade hämtat ut en burk med Alimemazin och sa till mig att ta par stycken sådana. jag slutade med dom för länge sedan men hade en burk hemma, och dom hjälpte, men jag tror att det var kombinationen med Temestan och Stesoliden. Än idag känner jag av det men det minskar ju mer tid det går från olyckstillfället. Hade jag varit en "normal" kille så hade jag säkert inte oroat mig, men det var nästan så att jag trodde världen skulle gå ner när jag vaknade dagen efter. Men jag tog itu med allt!!! Till polisen hämtade min kraschade cykel, till försäkringsbolag, till cykelhandlare för värdering, något jag inte hade klarat av för tre fyra månader sedan utan den medicin jag har nu. Jag tog inga behovsmedicin på morgonen, inte förrän jag kom hem på eftermiddagen och landade, då kom rädslan, oron, ångesten och hemska tankar. Köpte ny cykel jag får imorgon, ska bli skönt att cykla igen men någon olycka vill jag INTE vara med om igen, det är inte det fysiska som är det hemska, utan det psykiska när man har en diagnos. Jag har alltid varit en orolig själ och det har många gånger varit påfrestande, inte förrän jag efter år av psykiater och psykolog kontakt som det konstaterades att jag har bipolär. I början medicinerades jag med t.ex Cipramil, Cipralex och andra sådana mediciner för depressioner som var helt utan verkan eftersom jag är bipolär. Jag tackar gud för min nya läkare som gett mig medicin som har gjort mig oerhört bättre så jag nästan är den personen jag var när jag jobbade minus helg drickandet. Imorgon ska jag hämta min cykel och ska även teckna en olycksfalls försäkring för den man har genom facket gällde inte utan det är bilförarens och han har samma bolag där jag har bilen o hem försäkringen i. Hoppas att det inte blir någon skräck att börja cykla igen, nu låter jag som en mes, men lite rädd är jag och tankarna kommer oftare ju närmare morgondagen kommer... Gruppen Bipolär sjukdom har hjälpt mig oerhört, har läst allt och kommenterat så mina tankar har skingrats för ett tag!

fredag 31 juli 2015

Mått bra en hel vecka

Jag har mått bra en hel vecka och det har känts underbart. Visst, jag får ta min behovsmedicin par gånger om dagen, men vad gör väl det, dom hjälper mig att vara stabil, må bra och det är så skönt. Jag ska försöka konservera denna känslan jag har nu. Tänker tillbaka ibland när jag mådde som sämst för tre fyra månader sedan, det sitter inetsat i huvudet, försöker att se framåt, ta dagen som den kommer och det har fungerat! Mycket av mitt mående är min nya läkare som givit mig medicin som hjälper, har gått hos en annan läkare i många år, fått den ena medicinen efter den andra, det har bara varit lugnande och ångestdämpande som inte hjälpt. Jag vet inte hur många mediciner jag prövat men säkert ett tjugotal. Nu hoppas jag att det bara går åt ett håll, att bli bra och stanna just vid att må bra! ☻Jag kan diskutera och prata med folk, jag är egentligen en väldigt social människa, när jag mår bra.


måndag 27 juli 2015

Har känts bra idag

Skulle besiktiga bilen idag, var lite nervös som man alltid är när man besiktigar. Fick en tvåa på handbromsen, körde till "min" vanliga verkstad där dom fixade det direkt, tog ett par timmar. Körde sedan till bilprovningen igen för ombesiktning och det gick bra. Tror att jag mått bra idag för det var nästan full rulle hela tiden, fick visserligen ta behovsmedicin när jag kom hem, när allt hade lagt sig. Att ha struktur, att göra något meningsfullt gör att man känner sig bättre. Jag tycker om stressjobb där man får ligga i hela tiden, då mår jag bra, men helgerna och en del kvällar mår jag skit. Innan drack jag varje helg jag var ledig, nu dricker jag ingenting och ska nog fortsätta med det, iallafall tills jag blir riktigt stabil. Nu undrar jag hur morgondagen ska bli, hade varit skönt med fullt ös☻

lördag 25 juli 2015

Mått upp och ner

Har den senaste tiden haft en upp och nedgång med mitt mående. Mest har det varit nedåt men på kvällarna har jag känt mig bättre. Har inte orkat engagera mig så mycket, varken på Twitter eller FaceBook. Jag vaknar tidigt och tar min vanliga medicin men efter ett par timmar behöver jag ta min behovsmedicin, detsamma på eftermiddagen. Kvällarna är rätt sköna, när det börjar närma sig åtta snåret, känner mig kanske tryggare? Har varit såhär i drygt en vecka, inflikat med någon kommentar i den bipolära gruppen på FaceBook men inte mycket mer. Ska inte ha träff med AF, FK, min läkare och Arbetslivs Resurs 21 Augusti, lång tid att inte ha något alls att göra. Vädret tillåter inte heller någon fotografering men har varit ett par gånger och fotograferat när vädret har varit hyfsat. Mår mycket bättre av att komma ut, sitta här dagarna i ända är värdelöst, känner sig än sämre med ångest och deppad. Hoppas att det vänder nu för det har verkligen inte varit en rolig tid.

torsdag 16 juli 2015

Hämtade ut ny medicin

Idag hämtade jag ut mer Voxra, Lergigan, Stesolid och min nya medicin som ska vara bra för ångesten, Citalopram Orifarm10mg. Ska ta en sådan om dagen och jag hoppas att dom gör nytta. Jag tar en massa piller, Morgon: Lamotrigin 2*100mg Voxra 1*150mg middagstid, Voxra 1*150mg Kväll Lamotrigin 2*100mg och när jag ska sova, Quetiapin 4*100mg och Lergigan 2*50mg och sedan min behovsmedicin när jag känner mig riktigt nere eller känner att det är på väg, Temesta 1*1mg och Stesolid 1*5mg Plus den här nya då, Citalopram Orifarm 10mg 1ggr/dag. Den sistnämnda vet jag ingenting om. Kollade Fass på nätet där fanns bara Citalopram Actavis, men det är detsamma, bara annan tillverkare. Känns som att jag har mer mediciner än apoteket...

Utdrag från Fass: 
  

Vad Citalopram Actavis  är och vad det används för.

 Citalopram Actavis tillhör en grupp läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Flertalet depressioner anses bero på brist på olika signalsubstanser i hjärnan, bland annat serotonin. Citalopram ökar halten av serotonin. Detta medför att sinnesstämningen förbättras och att man känner sig mindre nedstämd.

Citalopram Actavis används för att behandla olika former av depression, panikångest och tvångssyndrom.
Är det någon som har erfarenhet av Citalopram? Kan ni isåfall berätta hur ni upplever/upplevde medicinen?